Monthly Archives: december 2013

Sturehof – en extraordinär matupplevelse

Om man hade ställt frågan ”har du ätit på Sturehof någon gång?” till varenda elev på Sturegymnasiet hade man nog bara fått ”ja” som svar ett fåtal gånger. Alla här vet att Sturehof existerar och att det ligger på skolans område, ändå äts den delikata maten som serveras där nästan bara av utomstående personer. Men vad är det som gör restaurangen så populär bland folket utanför skolan? Och hur fungerar allting där?  Pierre Aronius Deliaune, som jobbat där som serveringslärare sedan 2005, berättar gladeligen om hur saker och ting går till på Sturehof, Sturegymnasiets egen fin-restaurang.

8262329710_fd482c04f4_c

Pierre berättar för oss att på Sturehof sköts jobbet av de elever som går restaurang-, och livsmedelsprogrammet. För att ge dem en äkta försmak på det framtida restauranglivet fungerar Sturehof precis som en ”äta” restaurang vilket såklart inkluderar den oerhörda stressen. Eleverna lär sig inte bara genom sitt jobb på Sturehof utan även genom APL (arbetsplatsförlagt lärande) vilket motsvarar praktik. Om du vill få mer information, bör du besöka denna webbplats. Dessa erfarenheter har resulterat i ett välfungerande kök med hängivna kockar och en ansvarsfull service av både servitriser och servitörer under serveringarna på Sturehof.

Första intrycket

Lukten av mat, skrapandet av bestick och ljudet av glatt prat, det är så man bemöts när man kommer till restaurangen Sturehof denna soliga fredagsmiddag. I den långa kön till bistron står förväntansfulla gäster och väntar på att bli serverade maten, som idag består av en fiskbakelse med hollandaisesås alternativt tortiglioni med grönsaksragu. Även en krämig morotssoppa med citrongräs står till utbud. Atmosfären i restaurangen är mysig och trevlig, med tända ljus, utan att vara för intim.

I köket är det fullt ös. Eleverna är flitiga med att vispa såser, garnera tallrikar och steka grönsaker. Det är nästan som om en hel armé bestående av vita mössor far runt i rummet. Koncentrationen syns tydligt i deras ansikten, ingen vill göra något fel och på så sätt göra gästerna och lärarna besvikna.

Serveringseleverna går med rak rygg och eleganta steg från bord till bord och tar emot beställningar, serverar mat och ser till att gästerna är nöjda. Då och då flyger någon förbi i korridoren bärandes på en bricka med rosa pannacottadrömmar, som placeras i bistron. Det är nämligen det som är dagens efterrätt. Verkligen ett perfekt avslut på en lyckad lunch hos de duktiga eleverna på Sturehof.

Två val avgör rollen i köket

I tvåan får restaurang-, och livsmedelseleverna välja mellan två inriktningar; kök eller servering och utefter deras val får de antingen jobba i köket eller ta upp gästernas beställningar, samt servera dem det de beställt, under serveringarna. Serveringarna äger rum på Sturehof varje fredag (eller både torsdag och fredag beroende på vilken vecka det är) vid lunchtid och man är då välkommen in, antingen till den mysiga, hemtrevliga Bistron där lunch serveras med tillhörande salladsbuffé och där det alltid erbjuds tre alternativ; ett ”vanligt” alternativ med kött, ett vegetariskt och ett sopp-alternativ, eller till själva Sturehof där trerättersmiddagar med lockande efterrätter serveras.

Populärt – men inte bland eleverna

Pierre berättar att det alltid är fullbokat på serveringarna men att majoriteten av gästerna, som sagt, utgörs av folk som inte går på skolan, alltså mest äldre människor. På grund av Sturehof’s delikata mat har det goda ryktet spridit sig och många gäster kommer tillbaka med jämna mellanrum för att avnjuta en härlig måltid i den hemtrevliga lokalen. Att så få Sture-elever söker sig dit kan dock inte ha så mycket att göra med priserna som endast ligger mellan 55-160 kr beroende på om man äter på Bistron eller Sturehof.

Två årliga höjdpunkter

På Sturehof finns det två årliga höjdpunkter som är väldigt populära, nämligen julbordet och gåsmiddagen. Det gäller att vara snabb med att ringa och boka bord, helst ska man göra det några veckor i förväg då väldigt många är intresserade av att ta del av dessa extraordinära matupplevelser!

Fredagen – veckans höjdpunkt

På fredagarna samlas RL-eleverna kl 8.10 för att gå igenom dagens matsedel och förbereda restaurangen för de kommande, förväntansfulla gästerna. Klockan 9.00 äter de frukost tillsammans och slutför de sista förberedelserna. De professionella serveringskläderna åker på kl 11.00 och eleverna är då redo att leverera en toppenbra service och mat utöver det vanliga! Om du inte har ätit på Sturehof så har du definitivt missat något.

Av: Caroline Risp och Elisabeth Walter

Namnlös1

Serveringsläraren Pierre Aronius Deliaune, professionellt klädd under fredagens servering!

Text: Caroline Risp & Elisabeth Walter

Bild 1: CC Dinner Series

Bild 2: Elisabeth Walter

Da Vinci

IMG_0843

Da Vinci eleverna fick var sin Chromebook. Chromebook är en dator där i princip allt i den är uppbyggt av google Chrome. Det är en jobbdator där du enkelt kan skriva till exempel grupparbeten via internet. Eleverna fick datorn då Kattegattgymnasiet skulle renovera sina datasalar.

-  Datorn är bra för att den är otroligt enkel att göra arbeten på och även grupparbeten. Man kan även arbeta samtidigt på samma dokument och se exakt vad den andra skriver, säger Felix Bengtsson, årskurs två elev på Da Vinci.

Chromebooken är smidig och eleverna slipper släpa runt på alla böcker i väskan. Datorerna är som sagt gjorda av Chrome och måste därför alltid vara uppkopplade på ett Wi-Fi. Det finns gott om i hela Sverige men alla fungerar inte så bra.

Inte bara skrivande på datorerna

Det är nämligen så att eleverna inte bara skriver i datorerna eleverna har sin  matte, fysik, kemi och alla deras ämnen i datorn. De har sina skolböcker i datorerna. I vissa ämnen har de fysiska block som de skriver på för hand men i de flesta ämnena så antecknar de på sin Chromebook.

Nu tror många säkert att ”barnen” sitter och leker med dem på lektionstid men enligt Felix Bengtsson och många till så gör de inte det.

-  I kurserna som vi går har man inte tid att leka, man måste koncentrera sig på lektionen och inte leka runt, säger Felix Bengtsson.

 

Det negativa med datorerna

Det finns så klart en avundsjuka bland de andra klasserna på skolan som inte fick någon dator. Även det att datorerna har hög stöldrisk då det kan vara svårt för Da-Vinci eleverna att alltid hålla koll på var man har sin dator.

-  Grejen som stör mig med datorn är att man alltid måste vara uppkopplad på skolans nätverk för att kunna använda datorerna och skolans nätverk är inte så snabbt så det kan stanna lite och bli lite långsamt, säger Felix Bengtsson.

 

Läsplattorna

Eleverna som går Da Vinci har även fått varsin läsplatta. Dessa plattorna fick de i ettan. Läsplattan ska inte varit någon höjdare då den ofta gick sönder och krånglade. För att arbeta med plattorna skulle man även med dem vara uppkopplad till skolans nätverk.Ddet var bara det att till varje person jag frågade sa de att plattorna inte kunde ansluta till skolans nätverk.

 

Eleverna blev oerhört glada när de fick reda på att de skulle kunna byta plattorna mot datorer.

1sand·wich

 noun \ˈsan(d)-ˌwich, ˈsam-; dialectˈsaŋ-\

1a: two pieces of bread with something (such as meat, peanut butter, etc.) between them

b: two or more cookies, crackers, or slices of cake with something between them

A single piece of bread is what English-speakers call an open-face sandwich (such a creative name, I know) or, if one wants to be fancy, a tartine, pronounced tahr-TEEN.

Now I realize that isn’t correct, warranted, polite, appropriate, or otherwise necessary in any capacity for me to claim that Swedes don’t eat sandwiches. They eat smörgåsar, which translates literally to ”butter goose”, stemming from the practice of plucking the floating bits of butter out of the churn and spreading them on bread with other toppings.

When I first arrived in Sweden I was at a weekend camp with AFS, the organization I am here with. The first morning there was a long line (there’s some sixty of us) for breakfast. I was somewhere in the middle, and I asked what we were having. Sandwiches was the answer. I thought, ”Sandwiches for breakfast? Ah, whatever, I like sandwiches.” As I got to the front of the line I looked around at other people’s plates, and I thought, ”Where are the sandwiches? They said we were having sandwiches. I see pieces of bread with cheese and jam on them, a fortified bagel of sorts.” We weren’t having sandwiches; we were having ”smörgåsar”, or ”mackor” as they are known less formally.

As an American making and eating a smörgås the first time, for breakfast no less, was an absolute rush. The only time we eat a single piece of bread or like food stuff is when we have toast, which is often topped with fruit jam, peanut, or cinnamon and butter.  No meat goes on toast, because if you put meat on toast generally one makes another piece of toast and put the second piece on top, which just makes a toasted sandwich.

One thing I noticed with the Swedish smörgås was their stripedness. That is, all of the toppings on a smörgås do not span the entire length and breadth of the smörgås. One might put cheese on the first third, meat on the second, and veggies on the last. This sort of sandwich-building is completely unheard of in the States. That doesn’t mean it’s ”incorrect” or ”inferior”, just different. I guess in the States we want to taste everything in every bite.

Swedes don’t eat sandwiches. They eat smörgåsar.

 

 

Sturegymnasiets skolmat får topp-betyg

Att mätta hungriga skolungdomar är minsann inget enkelt. Kraven för mattanterna är höga då de måste se till att alla elever är mätta och belåtna efter sin vitelse i matsalen. Men de ska också få verksamheten att fungera smidigt, inte minst sagt för deras skull, men också för elevernas. Genom enkäter till 15 elever granskas arbetet bakom Sturegymnasiets matsal.

 Under de senaste åren har man sett fler artiklar och reportage om den dåliga skolmaten. Men på Sturegymnasiet ser man knappt en ledsen min. Två tredje delar av de tillfrågade tycker att skolmaten är god och det är även samma antal som återkommer för att äta maten varje dag. Detta är dubbelt så mycket än om man jämför med Ungdomsfullmäktiges enkätundersökning från Göteborg där endast 33 procent av eleverna tycker om maten.

Favoriträtter

En av frågorna som ställdes var om eleverna hade någon favoriträtt. Rätter som ofta framkom som svar var couscouspytt, quorngratäng och wok med vitlökssås.

5665752854_64a325c20b_z

Elevernas idéer och förslag

Men eleverna fick även lämna en del förslag för att underlätta funktionaliteten i olika delar av matsalen. ”Salladen borde komma mer separerat och köttet/fisken borde komma tidigare”, skrev en av eleverna. Vid tillbehörs-bordet finns för tillfället diverse kryddor, smör och knäckebröd. Men det finns dock några som reagerar på utbudet. ”Kanske någon sorts juice eller efterrätt”, skrev en av dom. Men det finns även fler förslag som pålägg, mjuk bröd eller kryddorna på borden istället för en gemensam plats.

 Växelvis stökigt

En stor del av eleverna upplever att det många gånger kan bli stökigt i matsalen”Det är lugnt vid borden men det är stökigt i kön där man slänger maten”, svarade en av eleverna. Några har lagt märke till att det besvärliga stöket inte sker varje dag och uppstår vid olika tidpunkter.

 Kajsa-Stina Yström

Slopa köttfria dagar

goulash-74254_640

Köttfria dagar är den senaste trenden i svensk gymnasieskola. Det är lika löjligt som det låter och borde slopas helt och hållet. Svenska ungdomar ska inte kränkas för sitt köttintresse, utan snarare berömmas. Det är dags att någon sätter stopp för vansinnet!

Det var först i våras som jag fick nys om kampanjen – ”Köttfria måndagar”. Sturegymnasiets matråd slängde ut idén i klasserna för att höra vad skolans elever tyckte om det. Jag blev illamående av blotta tanken på en veckodag utan kött. Det här fick bara inte ske.

Jag panikanmälde mig således till skolans matråd och lyckades på det efterföljande mötet få stopp på vanvettet. Jag trodde då att jag kunde släppa de hemska tankarna och se framåt, men så var inte fallet.

Paul McCartney och hans döttrars idé om en köttfri dag fick snabbt genomslag i hela Sverige, där flertalet skolor nappade på idén. Skolornas argument för deltagandet var att de ville bidra till en bättre miljö. Jag anser att det är skrattretande. Det finns inte en möjlighet att ett fåtal skolor i lilla Sverige kan påverka miljön genom något sådant. Först och främst måste stora miljöbovar som USA och Kina visa engagemang i miljöfrågan, vilken Sverige för övrigt är världsledande i.

En del människor påpekar att köttet räcker till fler individer vid en mindre konsumtion i Sverige. Det är såklart riktigt, men varför inte sprida ut det ätbara köttet på fler djur? Björn, häst och ren är i likhet med gris och ko fina köttdjur. De är säkerligen också goda att knapra i sig. Det handlar om att prioritera och inte välja bort. I det här fallet finns det tillräckligt med köttdjur att äta!

Det är också viktigt att rikets skolor bibehåller valfriheten i de svenska skolmatsalarna. De individer som tränar och behöver köttets protein måste få valmöjligheten att välja det. Den valfriheten inskränks vid en köttfri måndag.

Jag ser de köttfria dagarna som en kränkning mot den köttätande människan. Köttet har sedan tidernas begynnelse haft en självklar plats på tallriken och ska ha en plats där även framöver!

Text: Sebastian Pearson
Bild: Goll Asch CC

Rytmisk gymnastik

Ny stjärna i Sverige

Tjejen som håller på med världens vackraste sport

Namnlös 

Bild: Andreas Svensson

En av världens vackra sporter är rytmisk gymnastik och det brinner Halmstadtjejen Isabella Losvik för.

-       Jag älskar sporten och är rankad nu som fjärde bästa gymnast i hela Sverige, säger Isabella Losvik.

Det är en höstlig oktoberdag och skolan börjar gå mot sitt lov. Jag sitter i Sturegymnasiets kafeteria och har bestämt träff med den berömda gymnasten Isabella Losvik. Vid entrén kommer Isabella in och ler ett glatt och busigt leende. Hon har en riktigt bra hållning och nästan dansar sig fram. Hon sätter sig ner och tittar glatt med sina brun/gröna ögon och drar ett lätt svep med sin hand genom sitt långa ljusbruna hår. Man blir genast nyfiken på att få veta mer och vässar mina öron på att få höra om tjejen som tävlat både i Nordiska mästerskapet, Sverige mästerskapet och Europeiska mästerskapet.

Väldigt blyg

Isabella bor med sin mamma Cecilia, pappa Mikael, lillebrorn Lukas och sin hund Pärla i centrala Halmstad.

Som liten flicka var Isabella väldigt blyg, syntes och hördes knappt.

-       Jag vågade knappt gå till skolan, berättar hon.

I dag är Isabella mer framåt som person. Hon vågar göra mer saker och även vill synas i större grupper. Hon är också alltid glad och pigg.

-Gympan har hjälpt mig väldigt mycket eftersom jag har fått bättre självförtroende och vågar ta ställning, säger Isabella och ler.

Mamma som tränare

Anledningen till att Isabella började med rytmisk gymnastik var för att hennes mamma är tränare och själv har tränat och tävlat. Hon började med sporten redan i tre-fyra års ålder och hennes första tävling själv var när hon var nio år.

Jag frågade Isabella hur det känns att ha sin mamma som tränare. Hon berättar att det finns för och nackdelar.

- Det är bra då min mamma kan hjälpa mig mycket utanför träningarna, till exempel hjälper hon till och styla mina dräkter som jag har på tävlingarna. Sen finns det stunder då det är skitjobbigt och vi bara bråkar, berättar Isabella och skrattar.

 Får skador

Isabella berättar att hon tränar fem gånger i veckan plus två gånger hemma med övningar från sjukgymnasten.

-Man blir ofta skadad i gymnastiken då det är väldigt påfrestande och då får vi övningar som stärker och rehabiliterar, säger Isabella.

Hennes tankar och känslor för sporten är väldigt goda. Hon berättar att rytmisk gymnastik är en väldigt ovanlig sport och att många vet inte vad det är men att det är en trevlig och rolig sport.

-       Man får en väldigt bra gemenskap med de andra. Jag är med i landslaget och där får man många vänner från hela Sverige, säger Isabella glatt.

Mycket fusk

Men hon berättar även att det är mycket fusk inom sporten då de tävlande från varje land har sina egna domare vilket gör att många röstar på sin egen gymnast i det landet.

Hennes favoritgren i rytmisk gymnastik är käglor och hennes sämsta gren är boll då bollen lätt smiter iväg. Hon berättar att det beror på hur programmen är uppdelade i de olika redskapen som har med vilken gren som är lättast. Hennes favorit program just nu är med käglor.

 Vunnit många tävlingar

Sedan Isabella började tävla redan vid 9 års ålder har allt rullat på. När hon var liten vann hon en tävling i Holland. Hon har dessutom vunnit SM både som junior och ungdom. Nordiska mästerskapet har hon kommit trea men hennes största upplevelse var när hon tävlade i trupp i EM.

- Själva tävlingen gick väl inte så bra men var skitkul att få se runt omkring hur andra gjorde och själva andan där, utbrister Isabella.

Motiveringen till sporten varierar från dag till dag för Isabella. Hon berättar att vissa dagar är värre än andra.

-Det är skitjobbigt när man vet att kompisar ska hitta på något kul  men att man inte kan följa med för man ska vara i en hall i tre timmar, berättar Isabella och lägger huvudet lite på sned.

-Jag önskar att fler höll på med sporten, säger hon tillslut och fnissar.

 Ett stor intresse

Isabella går andra året på Sturegymnasiet och läser det estetiska programmet med inriktning på dans. Hon valde dans för att hon älskar det men också för att dem    hjälper henne med rytmisk gymnastiken.

-Vi kör balett både i skolan och på gympan, de kombinerar varandra bra eftersom jag håller igång och blir mjuk i kroppen, säger Isabella och ler.

Trots att det är mycket både på gympan och i skolan lyckas Isabella hålla det på en jämn nivå och se till att planera ordentligt.

Ända sen hon var liten har hon haft som mål att tävla i OS som är 2016 och där ska hon försöka göra så bra ifrån sig som möjligt.

-Bäst i världen vill jag inte bli men vill gärna vinna SM, säger Isabella och ler stort.

 Följa sin mammas fotspår

I framtiden hoppas Isabella på att hon ska kunna fortsätta dansa och hålla igång med rytmisk gymnastiken.

-Det är vanligt att man slutar i 20 års ålder då kroppen inte orkar längre. Jag får helt enkelt se hur länge till jag klarar men ska hålla ut så länge det går, berättar Isabella.

Hon hoppas och tror att hon följer sin mammas fotspår genom att bli tränare efter att hon själv har slutat.

Text: Olivia Råberg

Bild: Andreas Svensson