Category Archives: Kultur & debatt

College in the United States—Continuing Discussion

The college experience is often said to be the best years of one’s life, which is depressing and exciting, and also mostly false. The first two years of college are comparable to that of high school. The subject matter is similar, covering topics of science, math, English,  and history/society, with elective classes sprinkled in. One can declare their major (concentration) as soon as they enter college, but they certainly are not required, and often encouraged to wait at least a year before declaring. The most significant difference between high school and college is the scheduling. At university the scheduling is similar to that of gymnasiet in Sweden, with classes meeting a few days every week. A full-time student generally has four classes, so one has quite a lot of free time. One the largest struggles for college students is learning to manage their free time, perhaps more accurately to use their free time, to, ya know, study.

I have spoken with my friends back in the States at length about the college experience, and while we all agree it will be a bangin’ good time, none of us are viewing it as the high point of our lives, or even our education. It may be a bit posh to belittle the college experience. There is an important thought here though: college is not how it is represented in films or television. Nor is high school for that matter.

I’ve often been asked if school in the States is ”like High School Musical”. Though I hope those who ask aren’t serious, it feels as people want to believe that spontaneously choreographed song and dance high school is real. It is complete a fabrication, sadly.

Today, I think more than ever, people are remembering why they are at college: to study. High school students are also becoming increasingly studious.

Recall from my last submission the cost of attending a post-secondary institution such as university (which is by far the most popular choice). It only makes sense to buckle down and learn something while at college, if not for the opportunity of quality education, then for the fact that you’re paying for it. The American Pie films lack most aspects of the college experience, as clearly they focus on relationships and parties.

I do not intend to say that college is a place of unsociable hermits. College is not study-prison. At the same time it isn’t crazy sex, drugs, and rock’n'roll party either.


College in the United States—An Introduction

I recently accepted admission at the University of Iowa, located in adequately beautiful Iowa City, Iowa. If you didn’t click on the link, U of Iowa is a large public research university, a member of the Big Ten Conference, the oldest collegiate athletic conference in the country, which actually comprises of twelve member schools. I don’t understand that either.                                                                   

Post-secondary education in the United States is a business. Tax dollars are earmarked and given to colleges universities by the federal government, but it is nowhere near what is necessary to pay everyone’s tuition. As such, colleges and universities are forced to charge what many people believe an exorbitant amount of money (it is quite a lot of money) for their services. Here are some hard numbers (note the ”Resident” and ”Non-Resident” columns). As a resident of Iowa, I pay the ”Resident” tuition. This is also known as ”in-state”, the counterpart of which is ”out-of-state” tuition. The U of Iowa is a very economically viable school, relatively speaking. More prestigious, and private, institutions are vastly more expensive. The University of Chicago, Stanford University, and Columbia University are such examples. These schools would easily cost a person in my position upwards of 50,000 USD per year, over four years for a grand total of around 200,000 USD, or roughly 1.3 million SEK. That is of course assuming that one pays the sticker price, which would be the case in the event that one receives no scholarships or grants. Basically, to get into such schools, your parents have to be rich enough to pay your way or you have to be exceptionally talented in some way that the school will pay your way.

Interestingly enough, the money paid to a college or a university is not for the education itself, rather for proof that you attended (and completed) college or university, in other words, a degree. This means, hypothetically speaking, anyone can walk into a lecture or lab (one should only ask first, and there is a fairly high probability the professor will respond in the affirmative), learn the material, take the tests, get a grade, and receive all the benefits of a college education for free, though they will receive no proof of anything, and as such, no degree.


The practice of taking a course for no credit is called ”auditing”. Undergraduates may audit a course to gain an edge in their major or just for the fact they are interested in the subject. Either way, all work done for an audited course receives no real credit, and thus there is no fear of failing nor any potentially negative effects on one’s GPA (grade-point average), nor is there any paperwork/scheduling to be fixed, should one decide to discontinue the course.

If one pays tuition (and thus takes courses and passes them) they can receive a degree. In essence, what one pays a college or university for is a very nice piece of paper saying you completed the requirements to receive said nice piece of paper. The degree is a very nice piece of paper, which seems frivolous, but it provides proof that you made a commitment to yourself and your education, both monetarily and literally. You can make the latter commitment, do the exact same work, receive the exact same grades, but if you want a degree to prove it, it’s going to cost you.

I will begin in the fall of this year, 2014. This fall semester will be the first step in a four-year, fairly expensive, and hopefully happy chapter of life.

Surfplattor till Halmstads gymnasieettor

Något som varit väldigt aktuellt under höstterminen är Ipaden. Alla ettor i Halmstads gymnasieskolor har fått varsin Ipad. Det går 216 ettor på Sturegymnasiet och Wilma Jacobsson, Andreas Thåström, Sanna Pettersson och  Emma Eliasson är fyra elever av dem och såhär tycker de om paddan som hjälpmedel i skolan.

- Det är mycket enklare att komma ihåg inlämningar och läxor med hjälp av påminnelse som man kan ställa på Ipaden, säger Andreas Thåström som går Estetiska programmet foto inriktning på Sturegymnasiet.

Det verkar som att Ipaden underlättar arbetet i skolan, men att påverkan varierar från elev till elev, både positivt och negativt.  Det skiljer sig även beroende på vilket program man går.

Allt material samlat på ett ställe

Emma Eliasson studerar Handel och administration programmet och Sanna Pettersson som går Estetiska programmet foto inriktning är överens om att Ipaden är väldigt smidig när det gäller att anteckna, bland annat fakta från internet i dokument. Det går snabbare och att det är bättre att ha allt material samlat på ett ställe än en massa skrivböcker.  Wilma Jacobsson studerar Hotell och turism, håller med till en viss del. Men när man är inne på internet, måste man klicka ner internet för att sedan gå in på dokumentet och anteckna det man läst på internet. Klicka på den här länken för att hitta mer detaljerad information. Istället för att kunna ha båda sidorna uppe samtidigt.  Det leder till att hon tycker att det tar längre tid och väljer istället att anteckna på ett block. 

Datorerna räcker inte till

Det finns endast en datasal och några få datorer i biblioteket på Sturegymnasiet. Datorerna räcker oftast inte till en hel klass eller så är de inte tillgängliga. Föredelen med en Ipad är att man inte kommer efter i skolarbetet. Finns det inte datorer kan man altid använda sin Ipad, vilket Emma Eliasson tycker är perfekt.

- Det är smidigt att man kan ta med sig den enkelt överallt också, säger Emma Eliasson.

Engagerade lärare

Vet alla lärare hur man använder en Ipad på bästa sätt? Vissa av lärarna är engagerade och positiva till att använda en Ipad, medan några fortfarande vill hålla sig till endast böcker och valt att inte fokusera lika mycket på Ipaden.

- Några av lärarna är väldigt insatta, de ber oss att ta med Ipaden till varje lektion, säger Wilma Jacobsson.

Andreas Thåström tycker att det varierar från lärare till lärare beroende på hur mycket de vill använda Ipaden som läromedel.

- Alla lärare är väl inte jättebra på att ge tips om hur vi kan använda Ipaden, men speciellt media lärare ger bra tips, säger Emma Eliasson.

Hemsidor på nätet och är två hemsidor som används flitigt av eleverna.

- Fronter är en hemsida som lärarna väldigt gärna vill att vi ska använda och där ligger oftast våra uppgifter, säger Wilma Jacobsson.

- Jag tycker att vi använder surfplattorna mer än förväntat och det är smidigt att ta upp fronter på Ipaden för att kolla uppgifter som vi ska ha under lektionen, säger Andreas Thåström.

Da Vinci


Da Vinci eleverna fick var sin Chromebook. Chromebook är en dator där i princip allt i den är uppbyggt av google Chrome. Det är en jobbdator där du enkelt kan skriva till exempel grupparbeten via internet. Eleverna fick datorn då Kattegattgymnasiet skulle renovera sina datasalar.

-  Datorn är bra för att den är otroligt enkel att göra arbeten på och även grupparbeten. Man kan även arbeta samtidigt på samma dokument och se exakt vad den andra skriver, säger Felix Bengtsson, årskurs två elev på Da Vinci.

Chromebooken är smidig och eleverna slipper släpa runt på alla böcker i väskan. Datorerna är som sagt gjorda av Chrome och måste därför alltid vara uppkopplade på ett Wi-Fi. Det finns gott om i hela Sverige men alla fungerar inte så bra.

Inte bara skrivande på datorerna

Det är nämligen så att eleverna inte bara skriver i datorerna eleverna har sin  matte, fysik, kemi och alla deras ämnen i datorn. De har sina skolböcker i datorerna. I vissa ämnen har de fysiska block som de skriver på för hand men i de flesta ämnena så antecknar de på sin Chromebook.

Nu tror många säkert att ”barnen” sitter och leker med dem på lektionstid men enligt Felix Bengtsson och många till så gör de inte det.

-  I kurserna som vi går har man inte tid att leka, man måste koncentrera sig på lektionen och inte leka runt, säger Felix Bengtsson.


Det negativa med datorerna

Det finns så klart en avundsjuka bland de andra klasserna på skolan som inte fick någon dator. Även det att datorerna har hög stöldrisk då det kan vara svårt för Da-Vinci eleverna att alltid hålla koll på var man har sin dator.

-  Grejen som stör mig med datorn är att man alltid måste vara uppkopplad på skolans nätverk för att kunna använda datorerna och skolans nätverk är inte så snabbt så det kan stanna lite och bli lite långsamt, säger Felix Bengtsson.



Eleverna som går Da Vinci har även fått varsin läsplatta. Dessa plattorna fick de i ettan. Läsplattan ska inte varit någon höjdare då den ofta gick sönder och krånglade. För att arbeta med plattorna skulle man även med dem vara uppkopplad till skolans nätverk.Ddet var bara det att till varje person jag frågade sa de att plattorna inte kunde ansluta till skolans nätverk.


Eleverna blev oerhört glada när de fick reda på att de skulle kunna byta plattorna mot datorer.


 noun \ˈsan(d)-ˌwich, ˈsam-; dialectˈsaŋ-\

1a: two pieces of bread with something (such as meat, peanut butter, etc.) between them

b: two or more cookies, crackers, or slices of cake with something between them

A single piece of bread is what English-speakers call an open-face sandwich (such a creative name, I know) or, if one wants to be fancy, a tartine, pronounced tahr-TEEN.

Now I realize that isn’t correct, warranted, polite, appropriate, or otherwise necessary in any capacity for me to claim that Swedes don’t eat sandwiches. They eat smörgåsar, which translates literally to ”butter goose”, stemming from the practice of plucking the floating bits of butter out of the churn and spreading them on bread with other toppings.

When I first arrived in Sweden I was at a weekend camp with AFS, the organization I am here with. The first morning there was a long line (there’s some sixty of us) for breakfast. I was somewhere in the middle, and I asked what we were having. Sandwiches was the answer. I thought, ”Sandwiches for breakfast? Ah, whatever, I like sandwiches.” As I got to the front of the line I looked around at other people’s plates, and I thought, ”Where are the sandwiches? They said we were having sandwiches. I see pieces of bread with cheese and jam on them, a fortified bagel of sorts.” We weren’t having sandwiches; we were having ”smörgåsar”, or ”mackor” as they are known less formally.

As an American making and eating a smörgås the first time, for breakfast no less, was an absolute rush. The only time we eat a single piece of bread or like food stuff is when we have toast, which is often topped with fruit jam, peanut, or cinnamon and butter.  No meat goes on toast, because if you put meat on toast generally one makes another piece of toast and put the second piece on top, which just makes a toasted sandwich.

One thing I noticed with the Swedish smörgås was their stripedness. That is, all of the toppings on a smörgås do not span the entire length and breadth of the smörgås. One might put cheese on the first third, meat on the second, and veggies on the last. This sort of sandwich-building is completely unheard of in the States. That doesn’t mean it’s ”incorrect” or ”inferior”, just different. I guess in the States we want to taste everything in every bite.

Swedes don’t eat sandwiches. They eat smörgåsar.



Sturegymnasiets skolmat får topp-betyg

Att mätta hungriga skolungdomar är minsann inget enkelt. Kraven för mattanterna är höga då de måste se till att alla elever är mätta och belåtna efter sin vitelse i matsalen. Men de ska också få verksamheten att fungera smidigt, inte minst sagt för deras skull, men också för elevernas. Genom enkäter till 15 elever granskas arbetet bakom Sturegymnasiets matsal.

 Under de senaste åren har man sett fler artiklar och reportage om den dåliga skolmaten. Men på Sturegymnasiet ser man knappt en ledsen min. Två tredje delar av de tillfrågade tycker att skolmaten är god och det är även samma antal som återkommer för att äta maten varje dag. Detta är dubbelt så mycket än om man jämför med Ungdomsfullmäktiges enkätundersökning från Göteborg där endast 33 procent av eleverna tycker om maten.


En av frågorna som ställdes var om eleverna hade någon favoriträtt. Rätter som ofta framkom som svar var couscouspytt, quorngratäng och wok med vitlökssås.


Elevernas idéer och förslag

Men eleverna fick även lämna en del förslag för att underlätta funktionaliteten i olika delar av matsalen. ”Salladen borde komma mer separerat och köttet/fisken borde komma tidigare”, skrev en av eleverna. Vid tillbehörs-bordet finns för tillfället diverse kryddor, smör och knäckebröd. Men det finns dock några som reagerar på utbudet. ”Kanske någon sorts juice eller efterrätt”, skrev en av dom. Men det finns även fler förslag som pålägg, mjuk bröd eller kryddorna på borden istället för en gemensam plats.

 Växelvis stökigt

En stor del av eleverna upplever att det många gånger kan bli stökigt i matsalen”Det är lugnt vid borden men det är stökigt i kön där man slänger maten”, svarade en av eleverna. Några har lagt märke till att det besvärliga stöket inte sker varje dag och uppstår vid olika tidpunkter.

 Kajsa-Stina Yström

Slopa köttfria dagar


Köttfria dagar är den senaste trenden i svensk gymnasieskola. Det är lika löjligt som det låter och borde slopas helt och hållet. Svenska ungdomar ska inte kränkas för sitt köttintresse, utan snarare berömmas. Det är dags att någon sätter stopp för vansinnet!

Det var först i våras som jag fick nys om kampanjen – ”Köttfria måndagar”. Sturegymnasiets matråd slängde ut idén i klasserna för att höra vad skolans elever tyckte om det. Jag blev illamående av blotta tanken på en veckodag utan kött. Det här fick bara inte ske.

Jag panikanmälde mig således till skolans matråd och lyckades på det efterföljande mötet få stopp på vanvettet. Jag trodde då att jag kunde släppa de hemska tankarna och se framåt, men så var inte fallet.

Paul McCartney och hans döttrars idé om en köttfri dag fick snabbt genomslag i hela Sverige, där flertalet skolor nappade på idén. Skolornas argument för deltagandet var att de ville bidra till en bättre miljö. Jag anser att det är skrattretande. Det finns inte en möjlighet att ett fåtal skolor i lilla Sverige kan påverka miljön genom något sådant. Först och främst måste stora miljöbovar som USA och Kina visa engagemang i miljöfrågan, vilken Sverige för övrigt är världsledande i.

En del människor påpekar att köttet räcker till fler individer vid en mindre konsumtion i Sverige. Det är såklart riktigt, men varför inte sprida ut det ätbara köttet på fler djur? Björn, häst och ren är i likhet med gris och ko fina köttdjur. De är säkerligen också goda att knapra i sig. Det handlar om att prioritera och inte välja bort. I det här fallet finns det tillräckligt med köttdjur att äta!

Det är också viktigt att rikets skolor bibehåller valfriheten i de svenska skolmatsalarna. De individer som tränar och behöver köttets protein måste få valmöjligheten att välja det. Den valfriheten inskränks vid en köttfri måndag.

Jag ser de köttfria dagarna som en kränkning mot den köttätande människan. Köttet har sedan tidernas begynnelse haft en självklar plats på tallriken och ska ha en plats där även framöver!

Text: Sebastian Pearson
Bild: Goll Asch CC

Rytmisk gymnastik

Ny stjärna i Sverige

Tjejen som håller på med världens vackraste sport


Bild: Andreas Svensson

En av världens vackra sporter är rytmisk gymnastik och det brinner Halmstadtjejen Isabella Losvik för.

-       Jag älskar sporten och är rankad nu som fjärde bästa gymnast i hela Sverige, säger Isabella Losvik.

Det är en höstlig oktoberdag och skolan börjar gå mot sitt lov. Jag sitter i Sturegymnasiets kafeteria och har bestämt träff med den berömda gymnasten Isabella Losvik. Vid entrén kommer Isabella in och ler ett glatt och busigt leende. Hon har en riktigt bra hållning och nästan dansar sig fram. Hon sätter sig ner och tittar glatt med sina brun/gröna ögon och drar ett lätt svep med sin hand genom sitt långa ljusbruna hår. Man blir genast nyfiken på att få veta mer och vässar mina öron på att få höra om tjejen som tävlat både i Nordiska mästerskapet, Sverige mästerskapet och Europeiska mästerskapet.

Väldigt blyg

Isabella bor med sin mamma Cecilia, pappa Mikael, lillebrorn Lukas och sin hund Pärla i centrala Halmstad.

Som liten flicka var Isabella väldigt blyg, syntes och hördes knappt.

-       Jag vågade knappt gå till skolan, berättar hon.

I dag är Isabella mer framåt som person. Hon vågar göra mer saker och även vill synas i större grupper. Hon är också alltid glad och pigg.

-Gympan har hjälpt mig väldigt mycket eftersom jag har fått bättre självförtroende och vågar ta ställning, säger Isabella och ler.

Mamma som tränare

Anledningen till att Isabella började med rytmisk gymnastik var för att hennes mamma är tränare och själv har tränat och tävlat. Hon började med sporten redan i tre-fyra års ålder och hennes första tävling själv var när hon var nio år.

Jag frågade Isabella hur det känns att ha sin mamma som tränare. Hon berättar att det finns för och nackdelar.

- Det är bra då min mamma kan hjälpa mig mycket utanför träningarna, till exempel hjälper hon till och styla mina dräkter som jag har på tävlingarna. Sen finns det stunder då det är skitjobbigt och vi bara bråkar, berättar Isabella och skrattar.

 Får skador

Isabella berättar att hon tränar fem gånger i veckan plus två gånger hemma med övningar från sjukgymnasten.

-Man blir ofta skadad i gymnastiken då det är väldigt påfrestande och då får vi övningar som stärker och rehabiliterar, säger Isabella.

Hennes tankar och känslor för sporten är väldigt goda. Hon berättar att rytmisk gymnastik är en väldigt ovanlig sport och att många vet inte vad det är men att det är en trevlig och rolig sport.

-       Man får en väldigt bra gemenskap med de andra. Jag är med i landslaget och där får man många vänner från hela Sverige, säger Isabella glatt.

Mycket fusk

Men hon berättar även att det är mycket fusk inom sporten då de tävlande från varje land har sina egna domare vilket gör att många röstar på sin egen gymnast i det landet.

Hennes favoritgren i rytmisk gymnastik är käglor och hennes sämsta gren är boll då bollen lätt smiter iväg. Hon berättar att det beror på hur programmen är uppdelade i de olika redskapen som har med vilken gren som är lättast. Hennes favorit program just nu är med käglor.

 Vunnit många tävlingar

Sedan Isabella började tävla redan vid 9 års ålder har allt rullat på. När hon var liten vann hon en tävling i Holland. Hon har dessutom vunnit SM både som junior och ungdom. Nordiska mästerskapet har hon kommit trea men hennes största upplevelse var när hon tävlade i trupp i EM.

- Själva tävlingen gick väl inte så bra men var skitkul att få se runt omkring hur andra gjorde och själva andan där, utbrister Isabella.

Motiveringen till sporten varierar från dag till dag för Isabella. Hon berättar att vissa dagar är värre än andra.

-Det är skitjobbigt när man vet att kompisar ska hitta på något kul  men att man inte kan följa med för man ska vara i en hall i tre timmar, berättar Isabella och lägger huvudet lite på sned.

-Jag önskar att fler höll på med sporten, säger hon tillslut och fnissar.

 Ett stor intresse

Isabella går andra året på Sturegymnasiet och läser det estetiska programmet med inriktning på dans. Hon valde dans för att hon älskar det men också för att dem    hjälper henne med rytmisk gymnastiken.

-Vi kör balett både i skolan och på gympan, de kombinerar varandra bra eftersom jag håller igång och blir mjuk i kroppen, säger Isabella och ler.

Trots att det är mycket både på gympan och i skolan lyckas Isabella hålla det på en jämn nivå och se till att planera ordentligt.

Ända sen hon var liten har hon haft som mål att tävla i OS som är 2016 och där ska hon försöka göra så bra ifrån sig som möjligt.

-Bäst i världen vill jag inte bli men vill gärna vinna SM, säger Isabella och ler stort.

 Följa sin mammas fotspår

I framtiden hoppas Isabella på att hon ska kunna fortsätta dansa och hålla igång med rytmisk gymnastiken.

-Det är vanligt att man slutar i 20 års ålder då kroppen inte orkar längre. Jag får helt enkelt se hur länge till jag klarar men ska hålla ut så länge det går, berättar Isabella.

Hon hoppas och tror att hon följer sin mammas fotspår genom att bli tränare efter att hon själv har slutat.

Text: Olivia Råberg

Bild: Andreas Svensson